Vaknade upp och mådde väldigt dåligt på hotellet. Trodde jag var sjuk och fick knappt i mig en smörgås på frukosten. Feber hade jag inte utan det var en bakfylla som jag inte hade känt av tidigare i mitt liv haha. Från tuben ner till arenan fick vi sällskap av Blackburnfolket. Vi tog ett varv runt stadion och såg att det var knökat på pubarna så vi avstod att gå in. Inköp av matchprogram och sen in genom vändkorsen istället, och nu hade jag piggnat till! Utrymmet bakom läktaren var trångt och det märks att det är en gammal arena. Det är ju bara den här säsongen kvar på Griffin Park som har varit Brentfords hem sedan 1904. Arenan var känd för att ha en pub utanför varje hörn av stadion och den låg fint inklämd bland bostadshusen. Det var ganska nära till Heathrow också så det kom flygplan ner för landning stup i ett. Jag hade plats längst ner på långsidan nära hemmabänken och hade förhoppningen att få nicka undan en boll, men icke. Rolle hade plats några rader högre upp. Pontus Jansson var skadad vilket var synd, men det blev en bra match ändå. Blackburn tog ledningen i början men det var Brentford som förde spelet. Men ingen utdelning i första halvlek. Blackburn Rovers fick en straff i början av andra och Armstrong blev tvåmålsskytt. Ollie Watkins som var på jakt efter skytteligan gjorde ett riktigt tjusigt mål, halvolley utanför straffområdet. Sedan tryckte hemmalaget på resten av matchen och kvitterade på straff genom Benrahma. Skönt att man hann bocka av denna gamla arena innan den revs och precis innan pandemin bröt ut. Matchens lirare: Ollie Watkins.
Arena: Griffin Park
Match: Championship
Publik: 12082
Målen: 0-1 Adam Armstrong 11′, 0-2 Adam Armstrong str 54′, 1-2 Ollie Watkins 62′, 2-2 Said Benrahma str 71′
Lämna ett svar